(Målning Luc Tuyman)Jag stod på en öppen sommaräng. Minnet av ljuset tydde på en sen eftermiddag Plötsligen känner jag något hårt slår mot huvudet och jag slås till marken. Det är en decimetertjock stålvajer! Blixtsnabbt lyckas jag ta mig undan. Väl åter stående på ängen ser jag och inser jag att det är ekvatorn! Ha! Blir överväldigad av hur lång den är men kanske mest över hur platt jorden är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar