Det kunde varit jag

Åh, jag tycker verkligen om Cora Sandel. och jag tycker ännu mer om henne efter att nu ha lyssnat till diskussionen i P1 Bokcirkeln

Det känns så härligt att höra andra säga samma sak som man själv tänkt. Visst kan man väl älska livet och ändå välja att avsluta det. Måste man inte ibland sjunka djupt för att kunna släppa taget, ge upp, för att något nytt skall kunna inträda

"Kul" citat, Albert Camus som satt upp en lapp på dörren där det står "Stig på, jag har hängt mig" (se inlägg i P1 Bokcirkel)

En tredjedel in i De utestängda

Det blev ingen dramatisk förskräckelse som jag trodde det skulle bli - övergången mellan Cora Sandel och Elfriede Jelinek "De utestängda" - Ju mer jag läser desto tydligare och svartare framträder "Alberte och Jakob" I många fall kan Jelineks ungdomar t o m kännas befriande jämfört med den förtryckta Alberte. "Anna går lös på honom och tänker: Så fint det känns att jag äntligen får släppa loss mitt starka hat nånstans, utan att behöva rikta det mot mig själv där det skulle vara på fel plats." Vill på intet sätt försvara våld men ...läser vidare

Serien om Alberte

Att läsa Cora Sandel är som att rulla runt i ett kaffedoftande moln av välbehag , Till och med sidorna i min pocketversion på nästan 900 sidor är nätta och lätta,. Har läst halva första delen.
Hur mycket som är översättaren Gun-Britt Sundström förtjänst kan man undra. Men hennes “För Lydia” har numera förflyttats till toppen på min olästa bokhög.