torsdag 23 april 2009

Roberto Bolaño

Redan efter några rader faller man mjukt ned på kudden bredvid Sebastián Urrutia. Själv ligger han något obekvämare, stödd på ena armbågen hela berättelsen igenom.

Han är på väg att dö, och under en blixtrande natt tänker han tillbaka på sitt liv Han känner oro över de förflutna. Gjort han rätt eller fel då han undervisade Pinochet i den Marxistiska läran? Man måste ta ansvar för sina handlingar och till och med för sin tystnad. Man måste vara mycket noga med sin tystnad. Han möter ett barns ögon och ser i dessa blå ögon att något setts som inte bör, Man döljer. Tystnad. Han konstaterar redan på tredje sidan att livet är en serie misstag som leder oss fram till den slutgiltiga sanningen, den enda sanningen.
Sid. 82 ..,mina böner som steg högt och trängde genom molnen, upp dit där endast musik finns, det vi kallar änglakören, ett utrymme det är någon vits att bebo, utrymmet där vi upphör att vara till men det enda utrymme där vi kan bli de vi verkligen är,..

En fin liten bok (150 sidor) men med en stor rymd. Man svävar som på vingar -med falken -högt upp mellan kyrktornen i de europeiska länderna Hamnar på litterära bjudning med stora poeter som Pablo Neruda och samtal med Pinochet.

Berättaren är nog den i litteraturen jag tycker allra allra mest om. Har svårt att sätta fingret på vad det är. Kanske är det klivet ut i vuxenvärden som alltid fängslar, undringarna, den ängsligt självsäkerheten, förväntningarna, sårbarheten. Man läser med ett leende.

Som fjortonåring börjar berättaren Sebastián Urrutia, läsa till präst eftersom Gud kallat på honom. Han har prästrocken på och i sin förvirring vet han inte alltid om det. Hans mor kallar honom fader Han säger: kalla mig inte fader, mor, jag är ju er son Berättaren är även litteraturkritiker och umgås med en av Chiles största kritiker, Farewell. Och Farewell sa: tänk efter lite, Sebastián , och det fanns något i rösten, en biton, som om det lika väl kunde betyda men tänk efter då lilla skitpräst .Och jag ryckte på axlarna och låtsades tänka efter.

Man läser med ett leende. (tål att upprepas) Jag tycker mycket mycket om detta!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar