Då i början då jag började läsa Némirovsky, efter några sidor i Nattens hetta, la jag den ifrån mig en stund. Det kändes aningen tunnt med tråkig handling ; släkt som myser kring en öppen spis med vis älder herre som berättare.
Men känslan som boken gav, och då menar jag inte handlingen, drog mig redan efter några timmar tillbaka som något man vill vara i. På samma sätt är det nu med Lindsay Buckingham. Hade inte lyssnat på väldigt länge så häromdagen upptäckte jag honom på nytt och tycker de har likheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar