Vet inte om det är tiden värd att läsa vidare?
Har snart avverkar hälften och då hoppade jag ändå över några sidor.
Det handlar om författaren själv som jobbar på en radiostation där ett "konstgeni" anställs som manusförfattare/skådespelare/regissör, för att skriva radioföljetonger som slår alla lyssnarrekord Han jobbar 15 tim/dag och gör nya avsnitt till 10 olika följetonger/dag. De han skriver får man bl. a följa i Llosa´s bok Tant Julia och författaren.
Man kommer inte riktigt in i något utan får en historia (fler) berättad i ganska raskt takt. Det känns inte seriöst och jag får oftare och oftare en känsla av förakt och en nedlåtande fördomsfull syn. Ord som neger, bögaktig. En historia handlar om ett giftermål och mannen som gifter sig kallas rakt igenom för ”den rödhårige” medans de andra har namn.
Det känns långt ifrån genuint. Kan det vara översättningen tänkte jag i början men tycker även historierna som skrivs av ”geniet” Pedro Camacho, är banala med fånigt slut som alla slutar med ” Hur ska denna olyckliga Barranco-historia sluta?” Skulle han göra de eller de? Skulle han…? Osv. Man vet inte om fortsättning följer eftersom det ständigt kommer nya berättelser, vilket jag inte gillar. Tycker över lag inte så mycket om noveller Tycker inte om att de tar slut så fort man kommit in. Tycker heller inte om att hållas på sträckbänken. Vill inte transportläsa enbart för att få reda på något som inte ger något.
När det inte är ”geniet” som skriver så handlar det om författaren Lille Mario som inleder ett förhållande med sin Tant Även detta skildras ytligt. All trovärdighet försvinner med att han fortfarande kallar henne för Tant (han är 14 år yngre än henne). Nämen, usch vad jag är negativ.
Ser på baksidestexten att man tydligen får en fortsättning på ”geniets” berättelser. Skall försöka fortsätta trots allt. Hade han inte fått Nobelpriset hade jag inte ens läst så här långt! Men det måste väl ändå vara andra böcker som ligger till grund för Nobelpriset? . Motiveringen löd:
"för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag"
Undrar hur Llosa motiverar sin historia om ”negern” som igenom beskrivs som ett djur som de sedan beordras skjuta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar