Att vänta på:

Roberto Bolaño

"Amulett"

6/9

Sara Mannheimer

"Handlingen"

19/9

Michel Houellebecq

"Kartor och landskap"

15/11

David Lynch

Släpper soloalbum "Crazy clown time"

8/11

"Seeds We Sow"

Glädjande ny skiva i september!

Ute 5/9

( Lindsey Buckingham at home in his artificial rain room)

Lördagsgodis

Läser långsamläsningsböcker...Snålar med de sista sidorna i Utplåning Thomas Bernhard. Spara på Herta Müller som kräver sin tid. Omgivning blir sprudlande blommig av Herta Müller-läsning och man flyter iväg i kreativ extas.

I morse första vakna tanke: Lindsey Buckingham. Åh!Live at the Bass Performance Hall Vilken otroligt fantasktiskt skiva!! Snåla måttligt. Här finns som väl var mera, men tror inget kan överträffa denna skiva. Har ännu inte hört Law and Order och Out of the Cradle.

Spännande privat historia också. Se den skymta i dessa fantastiska bilder från konsert med Stevie Nicks

En studie i äckel

Vid ungefär vart tredje steg snuddar min fot vid en klutt hundskit som ligger placerade längs joggingspåret. Helen dyker genast upp i huvudet. Hon skulle säkerligen lägga sig ned och njutningsfullt slickat i sig av den ljusbruna sörjan. Ja, det är typ det enda Våtmarker av tyska Charlotte Roche innehåller. Äckel.

18åriga Helen ligger på sjukhus efter att ha opererat en analfissur. Hon är skilsmässobarn och hennes stora förhoppning är föräldrarna skall återförenas om de kommer samtidigt till sjuksalen. För att förlänga vistelsen förorsakar hon en blödning i det redan opererade området och får därmed stanna ngr dagar till.

Baksidestexten: ”Många uppfattar den som genial, andra som bara äcklig” Vad det geniala är förstår jag inte. Äckelkänslan är dock den enda känslan som infinner sig hos mig, Tycker dessa beskrivningar är de hon lyckas bäst med. Där finns ett äkta intresse för, oftast den egna kroppens, alla öppningar och sekret därur kommet som hon äter eller kladdar runt för att andra skall få det på sig . Hon finner njutning i att sprida ”sig själv” genom sina kroppsvätskor. Känner sig då förenad med andra och finner sexuell tillfredställelse.

Det är det andra. Allt annat som inte känns trovärdigt som stör mig . Ramberättelsen. . Onyanserat om något beskrivna personer. Hennes, allt för ofta, tråkiga sätt att använda språket. Rövavdelning, rövsjuksköterska hit och dit. Man känner att författaren vill vara rolig och kanske är det som avlägsnar mig mest .Visst, vissa partier kan vara roliga men oftast tycker jag det mest känns fånigt. T ex att hälsa på sitt kön som det vore en person och ..”för att röven inte skall se mitt ansikte.” …Det är svårt att bara dra ut vissa meningar eftersom vad som helst kan bli bra om det görs på rätt sätt. Men som sagt känslan av äckel är behållningen.

Fantastiska förfall?

De farliga med att läsa är att man varken ger sig tid till träning eller laga hälsosam mat

Räddningen från totalt förfall blev bl a Våtmarker av Charlotte Roche som jag utan problem kunde lägga ifrån mig och inte allt för mycket längta tillbaka till. Varken språket eller innehållet känns hittills särskilt angeläget. Har dock bara läst ett tiotal sidor.

Man vill ju gärna tala om fantastiska saker. Något nyttigt och fantastiskt och som direkt tar mig till högre höjder och så gjort de senaste tre månaderna är att ta i som sjutton i crosstrainer (där man inte riskerar att ramla) med bästa iphone och bästa hörlurar Klipsch Image x10 på högsta volym!! Arcade Fire 5:e låten Empty Room från senaste skivan The Suburbs x 4 i Tabata Pro

Kan kanske närmast likna något av Elfriede Jelinek?

" Det är i relationen till den andre som man kommer till medvetande om sig själv; det är just det som gör relationen till den andre outhärdlig."

" Att leva utan läsning är farligt, då måste man nöja sig med livet, det kan leda till att man tar risker"

Michel Houellebecq, Plattform

Bokköp i mars

Åke Hodells lilla pärla om Resan till Rom med Gunnar Ekelöf. Så synd att han inte hann skriva mera

”Randigt?

-Ja, det är det där med ränder…Jag tror det beror på att jag ibland brukar stå på en träbrygga vid vattnet och se ned bland vågorna och söka efter drunknade som jag tänker ska komma flytande. Vågorna bildade ränder i vattnet. Sedan såg jag ränder överallt. Jag ser fortfarande ränder överallt, vart jag mig i världen vänder ser jag bara…”

ur Ränderna, Magnus Florin

(foto Annika von Hauswolff)

Ränder, Magnus Florin

foto Maria Miesenberger

"I den del av världen där Hélène Karol var född brukade kvällen förebådas av ett kompakt dammoln som långsamt kom svävande genom luften för att sedan under den fuktiga natten sjunka tillbaka till marken."

Första fantastiska meningen i Némirivskys fantastiska Ensamhetens vin

Némirovsky / Buckingham

Då i början då jag började läsa Némirovsky, efter några sidor i Nattens hetta, la jag den ifrån mig en stund. Det kändes aningen tunnt med tråkig handling ; släkt som myser kring en öppen spis med vis älder herre som berättare.

Men känslan som boken gav, och då menar jag inte handlingen, drog mig redan efter några timmar tillbaka som något man vill vara i. På samma sätt är det nu med Lindsay Buckingham. Hade inte lyssnat på väldigt länge så häromdagen upptäckte jag honom på nytt och tycker de har likheter.

Det finaste hittills är bokomslaget.

Vet inte om det är tiden värd att läsa vidare?

Har snart avverkar hälften och då hoppade jag ändå över några sidor.

Det handlar om författaren själv som jobbar på en radiostation där ett "konstgeni" anställs som manusförfattare/skådespelare/regissör, för att skriva radioföljetonger som slår alla lyssnarrekord Han jobbar 15 tim/dag och gör nya avsnitt till 10 olika följetonger/dag. De han skriver får man bl. a följa i Llosa´s bok Tant Julia och författaren.

Man kommer inte riktigt in i något utan får en historia (fler) berättad i ganska raskt takt. Det känns inte seriöst och jag får oftare och oftare en känsla av förakt och en nedlåtande fördomsfull syn. Ord som neger, bögaktig. En historia handlar om ett giftermål och mannen som gifter sig kallas rakt igenom för ”den rödhårige” medans de andra har namn.

Det känns långt ifrån genuint. Kan det vara översättningen tänkte jag i början men tycker även historierna som skrivs av ”geniet” Pedro Camacho, är banala med fånigt slut som alla slutar med ” Hur ska denna olyckliga Barranco-historia sluta?” Skulle han göra de eller de? Skulle han…? Osv. Man vet inte om fortsättning följer eftersom det ständigt kommer nya berättelser, vilket jag inte gillar. Tycker över lag inte så mycket om noveller Tycker inte om att de tar slut så fort man kommit in. Tycker heller inte om att hållas på sträckbänken. Vill inte transportläsa enbart för att få reda på något som inte ger något.

När det inte är ”geniet” som skriver så handlar det om författaren Lille Mario som inleder ett förhållande med sin Tant Även detta skildras ytligt. All trovärdighet försvinner med att han fortfarande kallar henne för Tant (han är 14 år yngre än henne). Nämen, usch vad jag är negativ.

Ser på baksidestexten att man tydligen får en fortsättning på ”geniets” berättelser. Skall försöka fortsätta trots allt. Hade han inte fått Nobelpriset hade jag inte ens läst så här långt! Men det måste väl ändå vara andra böcker som ligger till grund för Nobelpriset? . Motiveringen löd:

"för hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag"

Undrar hur Llosa motiverar sin historia om ”negern” som igenom beskrivs som ett djur som de sedan beordras skjuta

Har inom kort tid läst tre otoligt bra böcker. Hoppas kunna återkomma med mer text kring dessa -men ibland finns inget att säga än en stark berikande känsla.

Absolut det mest bestående; grymheten mot modern.

...

Klart som vatten

Åter och åter försöker jag starta min dag med allt var jag tänkt göra. Kliver upp och ned. Kliver upp och ned. Sedan i morse har jag försökt. Friedrich Glauser, Morfin. Även om den nu är utläst är jag åter där.

Man talar om Morfin och andra beroendeframkallande medel som tar en till annan tillvaro. Trots att solen skiner och många andra roliga saker väntar så… Min säng är som ett moln i rymden. Ligger mjukt bland vita kuddar och täcken av dun. Runt mig står travar av olästa böcker, som ser ut att blinka som oupptäckta stjärnor. Morfin hade jag haft stående sedan förra årets bokrea. Tänk om jag hela tiden vetat vilken strålande bok!

Som i ett rus blickar jag vidare. Där ute har solen ändå gått imoln.

Rea 2

Rea 1

På gång

"Under 2011 ger vi ut den postuma Mina priser och dramat Heldenplatz, samt återutgivningar av de fem självbiografierna i ett band och Wittgensteins brorson. Därefter fortsätter vi både med nyöversättningar och återutgivning av de existerande översättningar som är så svåra att få tag på idag. Men i nuläget finns ingen konkret plan för just Utplåning."

Bästa hälsningar,

Johan / Tranan

Äntligen

Tyckte mycket om "Kupa" så nu är förväntningarna stora ...

En värld jag inte trodde jag skulle hamna i och nu är jag fast.

Så här kan en analys av Effnet låta på sajten BörsSnack:

" Min stokastiska bollingerkrök visar dubbelhalva på båda sidor om tvärsen. Samtidigt står vinkelrotens ingångspunkt i triangelhalvans klyvare utan att slå under bältet. Om man tittar i ett långt perspektiv (cirka 3-4 minuter) upptäcker man genast att y-axelns mediantopp slår i taket efter bottenkänning på Doggers Enskilda Bank, utan att räntefaktorn ens tagit i baktanke, varken före eller efter trippelkurvans nedre avvikelse från 12-dagars-cykeln. Och märk väl att detta sker andra onsdagen efter att x-axeln underskreds för nittonde gången utan föregående signal, eller ens en antydan! Detta har aldrig hänt tidigare. Därför finns det bara två alternativ när det gäller Effnet: nämligen köp eller sälj! Det vill säga att om man inte har Effnet bör man inte sälja den. Om man däremot har Effnet kan man antingen sälja eller köpa mera. Oavsett vilket man gör, bör man ta medianvärdesavvikelsekoefficienten i beaktande innan man gör något överhuvudtaget. Eller också låta bli." Citat tager ur boken Tradingguiden, Jonas Bernhardsson

För den som vill lära sig placera sina pengar på en stigande börs, är detta en bok värd att läsa.

Kortfattad och på ett både humoristiskt och enkelt sätt beskriver finansmarknaden och aktiesparande.

Hej

Tänkte jag skulle komma igång med bloggen igen, men så började mina fåglar slåss ...

Inte mycket ro till läsning.

Som en målning av Ola Billgren

Läser Skogshuggning av Thomas Bernhard

Kägelbanan kl.22:24

A Hawk And A Hacksaw

Kägelbanan kl.20:12

"Han sätter sig några rader framför henne och sitter samtidigt precis bakom henne"

Unica Zürn, Mörk vår & Jasminmannen

Ibland kan språket lägga sig för mycket ivägen. Unica Zürn har ett mycket registrerande konstaterande och distanserat språk.

Under läsningen gick mina associationer ständigt till Beckomberga mentalsjukhus, där jag jobbade under ett år. Några gånger undrade jag över trovärdigheten. Unica Zürn berättar "lite om mycket" Kanske hade jag för stora förväntningar. Med Bubins unge fortfarande vilandes på min kudde kom jag på mig själv att önska Mare Kandre Mare Kandre I Bübins unge kände man tillståndet mycket närmare, mer påtagligt och därmed mer intressant.

Inte heller känner jag mig intresserad av anagram som verkar vara en stor del av UZ liv, liksom de magiska med siffror.

Ack, nej så ointressant var boken dock ej. Mina höga förväntningar om något mycket mer ingående förstörde nog mycket av upplevelsen kanske. Men det är kanske just den distansen som är upplevelsen? Om så tycker jag iså fall inte.

Ur Mörk vår finns en riktig skimrande pärla, om den mycket unga flickans förälskelse i den mörkhårige mannen på stranden, och då främst mötet med honom s.36 Man ler och spinner som en katt, som Nabokov skulle sagt för att beskriva bra konst(ur N.G sid.57)

Den mörka mannen på stranden blir hela hennes värld och det beskrivs så fint att det just då känns som det bästa jag läst -hur han ser hennes allvar.

”Hon tar en persikokärna han spottat ut och stoppar den leende i sin klänningsficka.”Till minne av er”, viskar hon rodnande.”

Han ser och respekterar henne och hur det sedan insiktsfullt integreras i henne.

”Nu känner jag mig tillräckligt stark för att aldrig återse honom. Ända från början var hennes kärlek hopplös.”

Bara denna lilla pärla skulle egentligen få mig att läsa om boken, och med One word arts ord i bakhuvudet,Läs gärna On word arts hyllning

Mare Kandre

Genom Aliide Aliide kom Mare Kandre att betyda mycket för mig. Efter Aliide Aliide försökte jag mig på; jag tror alla henns böcker, utan att lyckats. Jag köpte hennes böcker och jag lånade på bibliotek. Jag blev så besviken att jag inte förstod någon av dem. Upplevde dem för skrämmande och "konstiga"

Det känns på något sätt som Mare Kandre är "min" och efter den fina dokumentären i SVT blev jag påmind och förståss nyfiken om jag nu efter alla år skulle kunna ta till mig hennes bättre.

Så idag läste jag Bübins unge.Kan förstå att jag tidigare hade problem. Hon har ett väldigt mättat, fysiskt "bortom denna värld" språk.

Fortfarande känsla av tungt, svart, svårt, men klart mycket mer begripligt än vid mitt tidigare försök.

En fin bok som tål att läsas om

Vladimir Nabokov, Lolita

"...hur lik hon var och alltid varit Botticellis rödblonda Venus - samma mjuka näsa, samma suddiga skönhet." ur Lolita, Vladimir Nabokov

Att Nabokov känner sig begränsad av att inte skriva på sitt modersmål märker man inget av, snarare tvärtom förvånas man av ordrikedomen

Redan på s. 14 förflyttas man på små om dock svarta moln till saliga höjder. ".. bortsett från en ficka av värme i de mörkaste förflutna..."

och nästa på s.26 "...jag blinkade bara ned lyckliga små tankar i en futtig liten bägare."

Mindre kul är de ofta förekommande namnvitsar som Phil från Philadelphia och Pat till Patagonien och om man nu ska påtala de negativa så den ibland överlägsna attityden.

Älskar att bli försatt i tillstånd som förundran. Man får under läsningen sympati för mannen som utsätter den unga Lolita för det värsta man kan göra. Tror jag läser boken som om den handlar om kärlek och att Nabokov väljer Lolita som en symbol. Hur beskriver man något så tragiskt smärtsamt, känslan av kärlekslöshet, saknad efter svunnen kärlek på ett bättre sätt ?

Vänligen; stöd inte djurplågeri Sluta ät djur!!

http://www.sundweb.com/djurplageri.htm

kl.0728

kl 0748

Varning!

Varning för bra bok skulle jag kunna skriva, för bra var den verkligen (tänkte skriva ett eget inlägg om det) men menar här varning för dåligt översatta böcker!

Efter översättaren Staffan Skotts slutord, i boken om Nikolaj Gogol skriven av Vladimir Nabokov, känner jag mig manad att skyndsamt varna alla för förödande okänsliga översättningar. Att översättningar liknade detta exempel som tas upp i boken och nämns här nedan, var möjligt hade jag ingen aning om!

ur Döda själar av Gogol, översatt av Sören Rydström 1948:

"Gårdens alla ungar, som nyligen tagits i upptuktelse av mödrarna, stämmer in i oväsendet och sekunderades flitigt av gårdvaren. Hunden har försökt stjäla i köket men blivit tagen på bar gärning och som straff fått en spann hett vatten över sig av kocken. Nu hade oväsendet nått sin kulmen och var fullständigt outhärdigt. Husets herre hade hela tiden suttit lugn och betraktat scenen, men nu blev det hela så irriterande att han faktiskt stördes i sin sysslolöshet. Därför sände han bud ut pågården och uppmandade allesammans att väsnas en smula mindre"

Samma stycke översatt av Staffan Skott:

"Som påbröd till kalabaliken skrek ett av tjänstefolkets barn i högan sky över en örfil som det fått av sin mor,en vinthund ylade där den satt med baken mot marken, efter att blivit skållad med kokhett vatten från kocken när denne tittade ut från köket. Med ett ord, allt tjöt och gnall på det mest olidliga vis. Godsägaren såg och hörde allt. Men först när allt blev så outhärdligt att det till och med hindrade honom från att göra ingenting lät han hälsa att man skulle larma lite lägre..."

Rydström har gjort om och lagt till precis efter eget huvud och inte tagit någon hänsyn eller visat någon som helst förståelse för det konstnärliga Rydström gjorde säkert sitt jobb bra, det var bara det att hans yrke var att göra "tungfotad sovjetisk journalistik" lättläst för svenskar. Han hade utvecklat ett arbetsätt för detta och tillämpade samma metod på "en av värdslitteraturens största stilister" (enl Staffan Skott). Han tog med andra ord död på de som var Gogol!!

A Hawk And A Hacksaw

Södra teatern, Kägelbanan sista maj kl. 20:30

Hjärnan bakom A Hawk and a Hacksaw, Jeremy Barnes, har ett förflutet i indierockbandet Neutral Milk Hotel

Tillsammans med violinisten Heather Trost uppstår ett iögonfallande samspel som bara måste upplevas för att förstås. Bandet är ursprungligen från Albuquerque, New Mexico men bor sedan en tid tillbaka i Budapest i Ungern. Allt för att vara nära den musik de spelar och lever för.

Lhasa de Sela - Lhasa

På veranda i öknen, tillbakalutad i stol faller utläst bok till golvet. Långt borta i len vind. En tunn sjal svajar lätt. Himlen är på nedgående men luften är fortfarande het. Det luktar syre.

Hennes tidigare ruskar mera

Herta Müller, Hjärtdjur

Som de godaste fylliga rödvin.

Ännu en författare att läsa allt av

Läses sakta och snart igen.

Virus

Återblickens transparance

Meta Isæus-Berlin

Minnet

Installationer av

Meta Isæus-Berlins

Något att önska sig

Ett vattenhem Badrummet.

Installation

Meta Isæus-Berlins

Snart väntar annan värld

Semester o måla 4v!!

Svindel, Känslor, W. G. Sebald

Svindel. Känsla är min första bok av W.G Sebald. Gissa om jag ska ruva på de andra! Jag vet inte vad han gör som får en så fast. Men fast blir man, trots de ibland svindlande bergshöga meningsuppbyggnadena, vilket får en lydigt att dra ned på tempot, för man vill inte missa ett ord. Och efter ett tag inser man dock dess betydelse för känslan man får.


I Ivera, där samtidiga hus och allmänna platser upptogs av den bivackerande armén, lyckades Beyle för sig och för capitaine Burelvillers, i vars sällskap han hade ridit in i staden, inne på varulagret till ett färgeri mellan allsköns kaggar och kopparkittlar slå upp ett av en säreget syrlig luft genomblåst kvarter vilket han, så snart han suttit av, också måste försvara mot en maroderande hjord som försökte rycka loss fönsterluckorna och dörrarna från gångjärnen för att kasta dem på lägerelden de hade tänt mitt på gården.

En inblick...mina fina gamla

Häromdagen råkade jag se en begynnande dement äldre dams kalender, som låg uppslagen på bordet. Under varje veckodag fanns plats att skriva. Under tisdag hade hon skirvit:


MÅNDAG

Jag känner mig så ensam. Skulle vilja ha någon att prata med.

Medealand, Elverket Stockholm

Sara Stridsbergs träffande och underbara text. - Könsrollerna ställs på sin spets. -Sjukvårdens otillräcklighet. - Galenskap (igen)

Noomi Rapace strålar starkt och skicklighet som Medea.

Intressant hur galenskapen skildras. Starkast var när ljuset ändras till dunkelt gulaktigt, och hög volym hysterisk musik som sänd som blixt, Medea som av ett elektriskt anfall -otroligt starkt, skickligt och vackert. Jag var oförberedd och blev slagen på samma sätt, dock sittandes still.

Inser att jag borde kolla upp Dansens hus och läsa Sara Stridsberg snarare än tänkt.

ps

Var det Sara Stridsberg som läste de sista raderna på slutet mån tro?

jag tänker på den blinda ugglan

sagte sie, dachte ich

Titta, ett vykort!

Det finns fortfarande människor som klarar sig utan mailen. Här från en snäll väninna som engagerade sig i översättningen av Bernhards Undergångaren, som jag undrade lite över. Tack snälla Annette!