"...hur lik hon var och alltid varit Botticellis rödblonda Venus - samma mjuka näsa, samma suddiga skönhet." ur Lolita, Vladimir Nabokov
Att Nabokov känner sig begränsad av att inte skriva på sitt modersmål märker man inget av, snarare tvärtom förvånas man av ordrikedomen
Redan på s. 14 förflyttas man på små om dock svarta moln till saliga höjder. ".. bortsett från en ficka av värme i de mörkaste förflutna..."
och nästa på s.26 "...jag blinkade bara ned lyckliga små tankar i en futtig liten bägare."
Mindre kul är de ofta förekommande namnvitsar som Phil från Philadelphia och Pat till Patagonien och om man nu ska påtala de negativa så den ibland överlägsna attityden.
Älskar att bli försatt i tillstånd som förundran. Man får under läsningen sympati för mannen som utsätter den unga Lolita för det värsta man kan göra. Tror jag läser boken som om den handlar om kärlek och att Nabokov väljer Lolita som en symbol. Hur beskriver man något så tragiskt smärtsamt, känslan av kärlekslöshet, saknad efter svunnen kärlek på ett bättre sätt ?
Lolita är en av mina favoritromaner. Jag tycker att Du gör alldeles rätt i att läsa den som en roman om kärlek, för det är just precis vad det är. En patologisk, vansinnig och högst brottslig kärlek, men också väldigt, väldigt vacker.
SvaraRaderaJa, den kombinationen få det att knixa till sig i huvudet.
SvaraRaderaTack för kommentar om detta svåra.