Sara Stridsbergs träffande och underbara text. - Könsrollerna ställs på sin spets. -Sjukvårdens otillräcklighet. - Galenskap (igen) Noomi Rapace strålar starkt och skicklighet som Medea.
Intressant hur galenskapen skildras. Starkast var när ljuset ändras till dunkelt gulaktigt, och hög volym hysterisk musik som sänd som blixt, Medea som av ett elektriskt anfall -otroligt starkt, skickligt och vackert. Jag var oförberedd och blev slagen på samma sätt, dock sittandes still.
Inser att jag borde kolla upp Dansens hus och läsa Sara Stridsberg snarare än tänkt.
Inser att jag borde kolla upp Dansens hus och läsa Sara Stridsberg snarare än tänkt.
ps
Var det Sara Stridsberg som läste de sista raderna på slutet mån tro?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar